Greta Thunberg
Greta...
Morgonens timme närmar sig snart,
från älskades tolkningar läses den.
Läs den i ansiktena,
och förbered er för de underbara mötena.
Vi ska inte dö, vi ska inte vandra iväg,
rötterna lämnar aldrig.
Hör du det, du främling?
Elden brinner inte evigt,
flottans leende har återvänt,
som andetag från fälten.
Kan skuggan sträcka sig högre än den vill?
Den kanske kan,
när koden är äkta
som årstidernas namn.
Flottans ros har återvänt,
så sade omfamningen...
Och jag som den stora oktober i fest,
har sett rosen växa större,
och armarna som knoppar bär den stjärnprydda.
Hennes röst – en våg av glöd:
"Nu bygger vi vägen,
grön för kommande släkten.
Här är hoppet bältat,
och mörkret ska försvinna..."
Som svalor och duvor
över värdighetens vågor
har hon närvaro på nytt.
Valhallas blomma var hon,
Odins palm har återvänt,
ingenting har hindrat henne i virveln,
för hon vet att vid slutet
följer örnarna henne.
Vad skadar stormens intrång!
Regnskog av känsla,
de ädla mysterierna vakar,
där varje öken var en skam.
Hon skickade den på nytt
för att väva duk av upphetsande ljus
och vackra sånger
över stammens illusioner,
i banan av önskningar
och samvetets avledningar.
Som du idag steg upp,
klättrade i kärlek som hängde ner,
ditt namn nu ett tecken
i imamens detaljer.
Ansikte av melodier som doftar,
vi planterade dig som en flicka,
som flaggor av identitet.
Välkommen på nytt!
I Palestina viker inte duvorna.
Mellan dig, Greta, och mitt blod
flödar en folklig kärlekspipa,
som raderar det upprepade falska
när bokstaven övergav...
Ayman Allabadi
3/10/2025